En sådan där dag när allt är predestinerat att jävlas! Saker jag tar i hoppar ur händerna, jag spiller ut valpmat när jag ska ge dem skålen. Vattnet skvätter ut över golvet när jag ska byta det och kattekoppen välter...

Öronen på alla valpar har rest sig nu, utom på Storm som ligger efter med det högra! Här väntar de ivrigt på maten:

Valpisarna hann vara ute någon timma på eftermiddagen innan regnet kom igång igen. Nu har det strilat ner i flera timmar. Trist men med tanke på hur låg vattennivån i sjön är så behövs det säkert, det är ju vattentäkt och sjön regleras. Nu skiljer det över en meter jämfört med vinternivån, då det nästan går över bryggan. Smhi lovar strålande sol på tisdag och onsdag, värmen kommer tillbaka, så jag hoppas att de har rätt för en gångsskull...

     Frost har varit snäll idag *pepparpeppar* och allt är helt än så länge. Han fick dra skrindan en halvtimma med en säck blomjord i och det tar på krafterna minsann. Han älskar att dra, är så stolt och har svansen rakt upp i vädret hela tiden. Han tycker att grannens höns är otäcka - haha - de kommer rusande och följer med på andra sidan staketet när man går förbi där.

     Barnen har åkt hem idag och lugnet har lägrat sig. De är lite spända inför flytten till mammans nya karl och det är ju begripligt. Många mil bort och ett helt nytt län. Blir en massa omställningar för dem. Flyttlasset har gått under tiden de varit här. Det lär säkert bli tillfälle att återkomma till detta.

Eftersom Hera löper så har vi ordnat en löplina till Frost mellan två björkar på tomten. Det verkar som om hon är betydligt mer intresserad än honom. så han tar det med god fattning att inte få vara med tjejerna i hundgården. Trodde vi...

     Idag när jag skulle ta in honom så visar det sig att han har friserat den stora aroniabusken, ungefär en tredjedel ligger i en hög nedanför.Fullt av avbrutna stammar i busken på 50-70 cm höjd. Forsythian saknar en stor gren och likaså norrlandsschersminen... precis de grenar som blommade så klart. Själv har han tvinnat kedjan flera varv runt björken och sitter där och kommer ingenstans, ser ut som om han säger:

- Det var grannens westies som kom rusande och orsakade all förödelse, matte!

Han är helt sanslös alltså! Egentligen borde jag väl vara arg eller något, men jag blir så full i skratt åt denna förstörelsemaniska hund. Snacka om att vara utan slut!!!

     Bellan försökte att bära i väg barnen idag. Hon hade flyttat en till hyllan i hallen ovanför kattluckan. Kraken stod där och pep alldeles ensam och rädd. Tur att vi upptäckte det och hann stoppa flyttningen i tid. Jag har bäddat rent åt henne och tagit bort valplådan så nu har de in dyna att ligga på i stället och det verkar vara okey. Jag vill inte ha några mer bäbbar på vift.

... så det blir bara några bilder på gulliganerna att njuta:

Frost köptes ju som present till en 11 årig tös, familjen hade inte haft hund innan. Han går inte i koppel, han försöker helt enkelt att rycka av en armen. Gissningsvis har det fått tösen att släppa, ramla om kull eller kanske släpas med. Föräldrarna tog omsider över rastningen, modern orkade inte gå långt med honom av förklarliga skäl. Så det var fadern i familjen som förrättade långpromenaderna. Han lekte också med Frost (han visade oss...) genom att slita, rycka och dra i kopplet och springa runt hunden som en fullkomlig vettvilling så att de nästan krockade och ramlade båda två.

      Frost gillade inte att bli kammad, så detta har man gjort genom att ta ett tag nu och då, företrädesvis på ryggen där man lättast kommer åt. Frost gillade inte att få klorna klippta så det löstes på samma vis som med borstningen, en klo nu och då. Mat och vatten serverades i valpservisen, av samma storlek som jag matar mina katter i. Det har gjort att han dricker oerhörda mängder vatten ur vår 8 liters rostfria skål och han är riktigt tetig i maten. Eftersom han inte gillade torrfoder hade han fått lite av familjens middagsrester iblandat så nu står han och petar i torrfodret här. Dock växte han säkert 15 cm på höjden och ökade 5-6 kilo i vikt första månaden när han kom hit och fick om än äckligt, men näringsriktigt torrfoder. Allt detta har självklart präglat Frost på ett rätt bestående sätt.

     Frost har givetvis varit höggradigt understimulerad vilket lett till att han utvecklat en djupt destruktiv ådra. Han äter saker eller snarare pulveriserar dem. Alla hundmadrasser innehållande skumgummi har han bitit upp i molekyler, tror att vi har försökt med fem olika. Dessa har efterhand försetts med allt mer svårtuggade överdrag, till ingen nytta alls. Han lyckades, ljudlöst, vi var i rummet bredvid med öppen dörr, tugga sig in i tre oöppnade lådor innehållande salvburkarna jag häller min hemkokta salva i. Han tog ut alla burkar, 552 stycken, försökte bita sönder tre av dem och när det inte gick så hällde han ut alla burkarna över den söndertuggade madrassen som han började med.

     Ungarna här ville sova i tält en natt. Olyckligtvis så satte de upp tältet så att en tältpinne var kanske 50 cm från hundgårdsnätet. Dagen efter hade de plockat in allt i tältet och dragit igen det och gått in för att spela lite datorspel. Frost lyckades gå tag i tältlinan. Han drog in så mycket han kunde av tältet, merparten faktiskt och rev allt i bitar. När tältsängen inte gick att få igenom armeringsnätet (rutorna är 20 x 20 cm) så gnagde han upp dynan - som var av skumgummi. Han separerade sonens jeans från skärpet, strödde ut innehållet i kuddar och revade upp örngotten. Det såg ut som ett bombnedslag! Mitt i all denna förödelse ligger förövaren nöjd och stolt över sitt verk.

     Men på morgonen när han kommer och lägger sitt huvud på kudden och vill gosa så han man ju redan förlåtit honom allt så klart. När han kryper ihop intill en i soffan och bara är en liten ettårig slyngel så är han så lätt att älska!

... och tittade fram på eftermiddagen så blev det utomhus premiär!!

Efter att ha klagat över värme och torka i slutet av maj så börjar man nu undra var sommaren tagit vägen. I dag blåser det tack och lov inte men det är jämntjockt och grått på himlen. Temperaturen runt 13 grader och kallare ändå på nätterna. Tillväxten i växthuset står lite stilla för tillfället och det är så trist med allt som tokblommade innan under värmeböljan och nu finns det knappt någon färg alls. Men man slipper vattna hela tiden i alla fall!

    Vi har ju inte kunnat ha valpisarna ute ännu på grund av vädret, men håller det sig så här så kan vi nog ta ut dem en stund. De är helt underbara nu, kommer hoppandes när man pratar med dem, och slickar och provtuggar på fingrarna. Det går att urskilja särdrag bland deras personligheter och till min stora förvåning så har öronen rest sig på flera av dem. På schäfer som jag känner till bäst kan det ju dröja med öronen tills de är en 3-4 månader. Inte sällan fick man klistra i axelvaddar i öronen på dem får att få upp dem ordentligt. De är ursöta med sina små stående öron!

     Lizzie fick flytta ut i köket i går, för säkerhetsskull bor hon i en bur av kompostgaller. Jag vill absolut inte ha fler kattungar på vift. Hon verkar nöjd med arragemanget och kattvalparna kravlar ut och testgår på kattsanden som står i en låda precis utanför valplådans öppning. Det här med sanden direkt utanför fick jag lära mig av en gammal perseruppfödare, de blir rumsrena direkt när det är det första de får kontakt med utanför boet. Det är så lustigt att se Lizzies långa, högbenta ungar med sina jättesvansar, de är så annorlunda mot de små tennisbollar jag brukar få efter mina katter. Skulle vara intressant att veta vad det är bakåt i Lizzie. Jag så en bild på en turkisk van hane som skulle ha kunnat vara Lizzies bror, så det kanske är lite sådant i henne. Hon har ju en annorlunda päls än mina andra luddpuckon ;).

     Bellas bäbbar växer och blir allt modigare de med. De är tjocka och runda som mina kattungar brukar vara. Två av dem har dock problem med att få upp ena ögat. Jag tvättar med koksalt och ger lite kortisonsalva, veterinären sa att jag skulle prova så. Jag har aldrig varit med om detta innan. Såg att blinkhinnan är framme på en av dem, så jag ska ta och avmaska dem också för säkerhetsskull. Men de är så runda och fina att jag tror inte att det är så mycket som fattas dem.

     Vi tror att vi har hittat stället däe Maxi gömt sina bäbbar nu. Tyvärr är det under grannens vedsskjul och det är omöjligt att se något när man försöker lysa in med ficklampa. Men fåglarna sitter runt skjulet och snattrar som bara den och vi tror att kattungarna är ute och smyger då. Vi har också sett Maxi i närheten och sambons son såg små ögon under en gång. Den kullen är ju fyra veckor nu, så hon borde komma hem med dem för att de ska få mat och en eller två veckor nu. Hoppas bara att de inte blivit så vilda att det blir problem att hantera dem...

Nu känns det höstlikt, vinden piskar runt knutarna och det går vita gäss ute på sjön. Gråväder på det allra värsta sättet. Det regnar något mindre i alla fall! Har tänt i kaminen för att få fukten ur huset, det är såg lågt tryck ute att det inte alls ville brinna från början. Men nu sprakar det hemtrevligt och det känns genast lite mysigare.

     Nattsömnen har varit störd mest varje natt sista tiden. Valpisarna sätter sig och ylar eller leker och tränar på morra. Någon ramlar över kanten på lådan och man får rusa upp och livrädda den lilla kraken. Vyssja som en bäbis tills den lugnat ner sig och kan krypa ihop och sova igen. I natt började Lizzie att flytta sina ungar (jag tror att alla katter är vansinniga i år). Så det vara att störta upp och leta fram en ficklampa och så ner i källaren och lysa bland alla kartonger, smala små prång och gångar. Jag lyckasde följa henne när hon släpade ner unge två och så fick jag upp alla igen och stängde in dem i en av de stora transportburarna. Tokfian verkade mycket nöjd med detta och spann så det stod härligan till.

     Vädret gör att jag har värk överallt och känner mig vig som en flodhäst i gyttja ungefär. Skulle kunna sova dygnet runt om jag bara kunde med det. Nu ska jag gå ner i växthuset och se om tomaterna vill ha lite vatten trots att det är svalt och sollöst.