Jag har alltid pratat trasigt och fått in fel ord i de mest skiftande och prekära situationer. I dag köpte jag alla tre Arnböckerna av Jan Guillou i inbunden upplaga för 30 kronor på min favoritloppis. Detta föranledde att min snart exsambo och jag pratade om sevärdheter och araber bland annat. Då säger jag: De här korsryggarna var nog inte guds bästa barn heller! Ridå! Korsriddare skulle det förstås vara, men det var ju nästan rätt.

     Vid ett annat tillfälle frågar en korsordslösande kompis: Vad heter de där bibliska bröderna? Abin och Kabel säger jag blixtsnabbt!!

     Min lugg hade äntligen växt ut så att jag kunde sätta upp allt hår i en tofs vilken föranledde: Det är så skönt att slippa ha pengarna i ansiktet...   

     En granne hade grävt en stor rabatt som vi stod och beundrade, mitt i den fanns det en ganska tjock lönnrot och grannen säger: Jag skulle ha behövt en yxa till den där. Jag funderar en stund och utropar glatt: Ja, men jag har en råtta! Min kära granne såg ut som ett hål i ansiktet och jag fick lov att fråga vad jag sagt... och så vidare. Egentligen skulle jag ha samlat alla i en anteckningsbok, för lite kul är det ju.  Att böja rot, råtta, rötter. Ingen i bekanskapskretsen har någonsin kallat en yxa för något annat än råtta efter det.

     I dag åkte vi en sväng för att kolla på en husvisning. Självfallet hittade vi inte stugan (den där mäklaren orkar aldrig märka ut vägen) men det blev en trevlig tur ute på landet i alla fall. Vi hade Engla med oss för att miljöträna henne och hon mådde så dåligt att hon kräktes lilla gumman. Bilen är ingen favorit för henne. När man bor mitt ute i skogen så här så är det ju enklast att ha henne lös, vilket gör att hon inte är bekväm i koppel, så jag får skärpa mig ordentligt med det. Framförallt se till att det blir en positiv upplevelse och inte bara in i bilen och må illa som i dag.