... är det med innekatter som plötsligt inte vill något annat än att just gå ut. Tog en promenad med Toots idag och det gick rätt bra när han fick strosa runt som han ville och jag bara gick efter. När jag sedan tyckte att vi skulle gå in så gömde han sig under huset. Det är rörande att se hur han älskar att vara ute, att tugga i sig färskt gräs (krukväxterna får vara ifred nu). Att hoppa efter fjärilar och andra flygfän, hur han njuter i solen och av att känna vinden í pälsen. Melvin går också inne och muttrar och tycker att han borde få gå ut. Det är jättesvårt, för å ena sidan önskar jag dem inget annat än ett riktigt värdigt kattliv. Å andra sidan vet de ingenting om de faror och hot som finns ute. Elaka djur eller människor, bilar och annat. Vi bor i och för sig nästan bilfritt här i slutet av vägen, det är skog runt på tre sidor. Man skulle ju inte förlåta sig själv om det hände dem något... Vi fundrar på att kattsäkra en del av hundgården, men det är ju inte samma sak som att kunna röra sig fritt. Jag lyssnar gärna på eventuella förslag och synpunkter...